Innehåll:
Donna
28/09 1994-28/12 2005
Donna var en liten dvärgpudeltjej som såg världens ljus 28:e september 1994. Hon var först ut av nio valpar och den tuffaste i kullen. Hon kom in i mitt och min familjs liv den 29:e november samma år. Det var en riktig liten tuffing som gjorde entré. Hon gjorde sig genast hemmastadd hos oss. Donna blev kvar hos mina föräldrar i lite mer än 11 år. Hon hade kunnat bli hur gammal som helst om hon inte hade blivit sjuk...
Vila i frid, älskade lilla Donna. Vi kommer alltid att minnas och sakna dig. Du lilla Donitsi, Dinki och vän...
Donnas entré i vårat liv var en slump, men ändå förutbestämd. Jag hade i smyg bestämt mig för att börja spara pengar till en dvärgpudelvalp som jag skulle köpt sommaren-95. Den 29:e november cyklade jag hem från skolan och fick en impuls att gå in i djuraffären. Där köpte jag en vatten- och matskål till hund, samt lila koppel och halsband till en valp. När expediten frågade mig om min valp, sa jag att det var en svart dvärgpudeltik som var nio veckor gammal. Jag fick en liten påse med hundmat på köpet :-)
När jag kommit hem kollade jag på T4-fyras texttv på sidan "Hundar säljes" som jag hade tittat på flera gånger innan och drömt om min kommande valp. Plötsligt såg jag texten:
"Svartvita dvärgpudel valpar, leveransklara"
Och jag bara visste att en av de där valparna var min! Jag ringde till uppfödaren och reserverade en tikvalp som jag skulle hämta samma dag. Det var en lång väntan på att mamma och brorsorna skulle komma hem från affären så att jag kunde berätta. De hade ju ingen aning om att jag planerade en dvärgpudelvalp *s* Mamma sa efter en stunds övertalning. Nästa dag när jag var i skolan talade mamma med pappa om valpen. Han tyckte det lät okej. Samma kväll åkte jag och Mika till Värnamo där valparna fanns och samma kväll följde Donna med oss hem. En otrimmad och rufsig liten tjej :-) Jag ville ha hem henne direkt och orkade inte vänta tills hon skulle få tassar och nos trimmad. Då hade jag fått komma tillbaka en annan dag och hämta henne :-) Sitt namn hade Donna fått av uppfödaren och det fick hon behålla. Hon fick med sig en liten rosa handduk där det stod Donna.
Donna var min hund, men blev till slut mammas och pappas, då hon inte tyckte om att vara ensam hemma och jag bodde i lägenhet. Donna älskade pappa över allt annat, det vet jag. De sista åren blev hon inte längre ledsen när vi skulle skiljas åt. Hon fick ju stanna kvar hos pappa.
Donna var på inget sätt en perfekt hund. Hon skällde på människor och började redan som fyra månader gammal. Hon skällde fortfarande ut vissa sista dagarna här hos oss :-) Hon var en väldigt klok hund. Lättlärd. Hon lärde sig saker själv utan att man behövde hjälpa till. När jag kom hem från skolan en dag kom hon med min ena toffel i munnen. Hon hade sett att jag brukade ta på mig tofflorna när jag kommit hem. Detta fortsatte hon med hela livet. Hon hämtade mammas tofflor och även kläder. Denna lilla dvärgpudeltjej kunde komma släpande på pappas byxor när han bad om det :-) Jag lärde henne även att dra upp mina skosnören och det brukade hon göra när jag kom hem från skolan :-) Donna hade även som uppgift att ta av pappa strumporna och skaka dem då de var smutsiga :-) Det fanns nog inget man inte kunde lära denna hund. Hon var jätterolig att jobba med. Fortfarande i september 2005 kom hon ihåg all lydnad jag lärt henne som unghund :-)
Jag är så glad att jag fick träffa henne en sista gång och ta farväl. Donna tog också farväl av mig, på självaste julafton. Då kom hon fram till mig när jag hjälpte Viking att öppna julklappar, viftade lätt på svansen och såg mig i ögonen. Jag visste att hon i den stunden sa "hejdå" till mig. Nästa dag kände hon inte längre igen mig, ville inte alls komma fram till mig. Mamma och pappa åkte hem två dagar senare och den 28:e december ringde pappa på kvällen. Jag visste direkt att Donna var borta. Hon fick 11 år och 3 månader gammal sluta sina dagar med pappa närvarande . Hon hade ett bra liv och var en helt underbar liten hund. Det finns så otroligt många fina minnen av henne inom mig. Jag kommer att sakna henne oerhört mycket. Sov i ro, lilla hjärtat...
Donnas andra dag hos oss 9 veckor gammal. Hon blev genast kompis med hunden Musti som redan bodde hos oss
Hon var sista valpen som fick lära sig att kissa på tidning :-)
Lyckan av en valp :-)
Hon var en riktig sötnos med sin otrimmade nos :-) (10 veckor gammal)
Fast hon var lika söt när hon hade varit hos hundtrimmaren också :-) (1:a julen)
Nästan elva månader gammal och stora tjejen
Donna under momentet inkallning sommaren-95. Det berömda harskuttet som fick alla på lydnadskursen att skratta :-) Donna och jag gick hundkurser och tränade lydnad ihop. Hon var jätteduktig och lättlärd. Mest imponerad blev våra kurskamrater över att jag lärde Donna alla kommandon på svenska istället för finska som hon var van vid på en enda vecka!
Nybadad valp :-) Hon tyckte väl aldrig om det, men krånglade aldrig när det var dags för ett bad, borstning eller trimning
"Sitt fint" Ett av många tricks som Donna lärde sig. Hon är den enda hund jag haft som kunnat räkna :-) Man visade upp fingrar och hon skällde så många gånger som man hade fingrar uppe. Hon kunde även plus och minus
Donna i husvagnen. Hon älskade att vara på husvagnssemester :-)
Nytrimmad och fin, augusti-95
Donna och kaninen Pelle var goda vänner. Han blev också elva år gammal...
En av Donnas favoritleksaker var tvättmaskinsbollen :-)
Blivit nerklippt hos trimmaren. Man trodde inte det var samma hund! :-)
Ett annat tricks som Donna kunde. Man sa "gå och lägg dig" och hon gick och la sig i min säng, under täcket och allt :-)
Ett till Donna-tricks. Trä ringarna över pinnen. Detta lärde hon sig i förtältet på campingen i Haparanda på fem minuter! :-)
Donna gillade balansaktivering. December-95
Donna hade många kompisar genom åren. Här med sovkompisarna Misse och Gåtan :-)
Donna och nya kompisen Dennis, december-97
Donna sommaren 2000. 5 år och 9 månader gammal. Vi hälsade på en vecka på campingen i Haparanda. Kortet togs innan vi skulle åka hem. Donna var alltid ledsen när det var dags att skiljas åt
När jag köpte Donna sa uppfödaren att hon skulle bli grå. Och det blev hon till slut :-)
Sommaren 2002 fick Donna vara hos oss några veckor när husse och matte var i Finland. Här är hon tillsammans med pudelkompisen Ninja
Stor, mellan och mini nyår 2003 :-)
En värdig och tuff gammal tant :-) 9½ år gammal...
Donna hade sina favoritplatser. Här är en i fåtöljen hemma i Laxå
Donna fick nöjet att lära känna Rasmus också. Här tillsamman med Dennis och Rasmus i Laxå sommaren-04
Nästan tio år gammal, augusti-04
En vanlig syn sedan flera år... September-05
Donna fick även under en kort tid lära känna Sammy
Men framförallt: Donna fick nöjet att lära känna Viking och vice verca. Hon hade ingen vana alls av småbarn, men var alltid jättesnäll mot honom
Hon ville alltid vara med :-)
Detta är sista bilden som jag tog av Donna annandag jul 2005. Det har blivit en hel del bilder med åren. Det är så här jag vill minnas henne. Tillsammans med sin bästa vän...