När jag och mina syskon var små hade vi en rätt jobbig hemsituation

När jag och mina syskon var små hade vi en rätt jobbig hemsituation. Både mamma och pappa drack en del. Det var mycket fyllefester och raglande kompisar till våra föräldrar hemma hos oss. Mitt första minne av jultomten är två stupfulla skäggiga gubbar som föll in i en garderob i hallen.

Det blev faktiskt så illa mellan våra föräldrar att vi barn flyttade med mamma. Vi bodde hos bekanta rätt lång tid. Under tiden som vi var borta började pappa umgås med en kristen man. Till slut följde han med mannen till kyrkan och tog emot Jesus i sitt liv. Pappa var som en ny människa, han slutade både röka och dricka tvärt. Vi flyttade hem med mamma igen, men det tog ett halvår innan hon gav sitt liv till Jesus. Tack vare Guds stora nåd fick vi en helt underbar fortsatt uppväxt utan sprit med i bilden.

När jag var tre-fyra år gammal hade jag hög feber. Jag låg i min säng bredvid mammas säng på natten och kunde inte sova. Det brände i kroppen, så varm var jag. Plötsligt såg jag ett ljussken i rummet. Bredvid min säng stod en vitklädd mansgestalt med stora vingar. Han såg på mig och sa: "Var inte rädd. Allting kommer att ordna sig" Jag väckte mamma och frågade henne vem den vitklädde mannen var. Hon kunde inte se någon i rummet och blev rädd. Detta var innan hon blev kristen. Från den stunden har jag vetat att jag har en skyddsängel som vakar över mig.

Vet du vad? Jag är på väg till himlen! När jag var nio år gammal tog jag emot Jesus som Herre i mitt liv. Jag fick förbön hemma och fick möta Jesus. Jag fylldes av ett lugn och en stark kärlek. När jag var tio år gammal döptes jag samtidigt som mina bröder. Idag är jag närmare trettio år gammal och följer fortfarande Jesu väg, den smala vägen hem till himlen. Visst har jag vacklat, det gör vi alla. När jag var i äldre tonåren lockades jag av världen. Jag gick på disko med kompisar och söp mig t om full en gång. Det var en smärtsam upplevelse och jag vill aldrig hamna där igen. Mina föräldrar som ju så väl visste vad sprit kan göra var helt förkrossade. Men...jag hittade tack vare deras böner tillbaka till Gud. Jag har vacklat fler gånger och vet att jag inte är en perfekt, felfri människa. Gud tar alltid emot mig när jag faller och jag hittar alltid hem till honom igen. Ett kristet liv innebär inte att man är skonad från svårigheter. Jag har haft min del och min tro har prövats flera gånger.

Ibland vill jag och Gud åt olika håll, men han håller mig alltid i handen och leder mig mot det som är bra för mig.