Dagbok 2008

2010

Juni

Elvan gjorde MT (mentaltest) förra månaden och var bara 12 poäng från godkänd. Håller tummarna stenhårt att hon får ihop tillräckligt vid försök nr 2. Heja tjejen! Hon tränar spår och rapport. Gissar att hon stortrivs med det. Här är lite nya bilder på henne från uppfödarens hemsida.

Fina tjejen...

2009

Augusti

Elvan trivs jättebra med sina hundkompisar och får träna massor av roliga saker. T ex lydnad, rapport och spårning. Jag gissar att hon stortrivs :-) Det känns fortfarande tomt och tyst här hemma, men jag vet att hon har det jättebra. 

Juni

Tisdag 9:e

Som du säkert läst i min dagbok bor inte Älva längre hos oss. Jag kommer att ha kvar hennes dagbok och hennes sida. Hon bor numera hos uppfödarna och kommer att få stanna där. Hon har många kompisar att leka med och kommer att tränas i spår samt sök. Det kommer hon att tycka är jättekul. Nu får hon det aktiva liv hon behöver och förtjänar. 

Hon är en väldigt speciell hund som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Jag kommer att följa hennes liv och skriver här när det händer något nytt med henne. Som kanonbra tävlingsresultat :-) 

Här är de sista korten som jag tog av Älva. 

Fina tjejen med ståndöronen :-) Förhoppningsvis lyckas Solan få ner dem :-)

Totalt orädd och nyfiken på allt. Gick upp på högen på mitt kommando "upp" :-)

Även om hon  heter Mylady i stamtavlan är hon definitivt inte rädd för att smutsa ner sig :-) Går genom vatten/lerpölar och kan t o m tänka sig att dricka ur vattenpölar :-) Som sagt, totalt orädd. 

Älva heter numera Elvan då hon är hund nummer 11 i flocken samt att Solan och Leffe som är från Stockholm inte kan säga "ä" :-) 

Jag saknar att ha henne här hemma. Denna energiska och levnadsglada hund. När det blev klart att hon skulle flytta grät jag floder och kramade om henne. Kunde knappt titta på henne utan att få tårar i ögonen. Det var tufft att lämna henne. Hon skällde, ylade och ville följa med. Men jag vet att hon har det jättebra. Speciellt saknar jag våra gosstunder i soffan när hon låg med nosen mot min kind... 

Här är lite nya bilder på henne

 ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

April

Onsdag 22:a

Älva har återhämtat sig helt nu efter abortsprutorna. Livmodern är tom och hon har slutat blöda. Skönt. Däremot har hon lite extra vikt nu då sprutorna ledde till viktökning. Hon väger nästan lika mycket just nu som hon gjorde när hon kom till oss för snart ett år sedan. Hon är lika stollig som vanligt. Hon har hela tiden varit vaktig och skällt när det ringt på dörren, men sedan hon började löpa har hon varit extremt vaktig. Hon skäller så fort hon hör människor utanför, något låter eller dörren öppnas. Det spelar ingen roll om det så bara är Viking som kliver in genom dörren så skäller hon och vaktar. T o m när hon vet att det är jag som ringer på/knackar på, så skäller hon som en tok. Hon verkar ganska lättstressad just nu. Veterinären sa att vi har spelat med hennes hormoner genom att ge sprutorna och att det kan göra henne lite konstig. 

Älva är rätt avig mot Busen numera. Jagar honom så fort hon ser honom. Det här var också något som förvärrades i samband med löpet. Tidigare var hon nyfiken på honom, gick fram och nosade. Nu vill hon jaga iväg honom. Speciellt när det gäller mat blir hon sur på honom. T ex om Busen sitter på diskbänken när jag fixar mat så tar Älva sats och nästan hoppar upp på diskbänken för att jaga iväg honom. Det har gått så långt att vi fått flytta upp Busens toalettlåda samt matskål till badrummet för Älva hindrade honom från att gå på toa samt Busen vågade knappt komma ner för att äta. Hans matskål har stått i tvättstugan där även hundarna får sin mat (fast aldrig samtidigt). Det hände faktiskt vid två tillfällen att Busen använde Vikings säng som toalett för att Älva inte lät honom gå fram till kattlådan. Jag vet inte vad jag ska göra åt det här. Det är ett problem som inte fanns tidigare... 

Älva är även rätt svartsjuk på Rasmus. Så fort han kommer fram till mig, t ex när jag sitter i "hundsoffan" och hon är hos mig, blir hon sur och visar tänderna. Ibland t o m nafsar hon efter honom. När vi var själva över påsken var hon mycket lugnare. Vaktade mindre. Hon trivdes med att ha all uppmärksamheten själv. Älva har sort tålamod med Noel som jämt försöker klänga på henne. Hon tycker om barn och gillar när barnen ute vill klappa henne. Då står hon jättelugnt och stilla och bara njuter. 

Öronen har ställt sig rakt upp sedan löpet och allt strul som blev. Tejpen lossnar hela tiden eller så krafsar hon bort dem. För det mesta går hon nu utan tejp och öronen visar inte minsta lilla tillstymmelse till att vilja tippa. Just nu har jag tyvärr inte alls den ork jag borde ha med denna energiska hund. Hon får nöja sig med promenader i skog och mark. 

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Mars

Tisdag 24:e

Jag tänkte först inte nämna något om detta på hemsidan, men så bestämde jag mig för att lägga fram alla korten. Det blev en tjuvparning mellan Älva och Rasmus när Älva löpte förra månaden. Hon har fått två abortsprutor, för valpar mellan dessa två var absolut inte planerat eller aktuellt. Visst hade man kunnat låta henne få sina valpar, men risken fanns att man skulle bli sittande med en hel kul som man inte fick såld. Det är tuffare tider för uppfödarna också nu och alla får inte sina valpar sålda direkt. Jag har alltid sagt att Rasmus inte ska gå i avel så därför var det inte heller aktuellt att det skulle bli några valpar efter henne. Jag skäms som en hund för det som hänt, men det är en sekunds verk så är det försent. Sen att jag var så klantig, fick total blackout och släppte ut hundarna på baksidan tillsammans är ju en helt annan sak ;-) Älva ska gå på ett ultraljud för att se att allt ser ut som det ska i livmodern. Jag hoppas verkligen att hon längre fram kan få sin planerade valpkull. Älva den stollan fattade knappt vad som hände vid parningen och fick total panik när de satt ihop bak mot bak. Hon verkar inte alls påverkad av att ha fått sprutorna och är sitt vanliga stolliga glada jag. Jag tror faktiskt att hon hade varit för omogen för att ta hand om en kull valpar. Hänt är hänt, nu ser vi framåt istället :-) 

För att nämna något mer om löpet så var även Älvas andra löp hos oss väldigt smidig. Hon blödde varken mycket eller länge och verkade inte påverkad av det alls. Förutom att hon var kär i varje hanhund hon mötte :-D Även detta löp nafsade hon efter Rasmus så fort han kom för nära, men till skillnad från förra löpet var hon intresserad när hon kom i höglöpet. Efter tjuvparningen var Älva lika grinig mot Rasmus som vanligt vid löp och var inte alls intresserad av andra hanhundar heller. 

I mitten av april är det meningen att jag och Älva ska börja nybörjarkurs i agility. Jag är lite tveksam över om vi ska delta. Med tanke på hur mycket jag varit sjuk kan det ju lika gärna bli ännu en "pengar i sjön"-grej. Samtidigt vill jag gärna gå kursen för att komma igång med agilityn igen. Älva har ett helt annat sätt att lära in än Rasmus så jag kan nog inte tillämpa det som jag använt med Rasmus på agilitykurserna. Tror inte det räcker att vi bara börjar träna på agilityträffarna på klubben. En annan sak som jag funderar på är om jag inte skulle prova en vallningskurs med Älva. Hon är väldigt ivrig att valla både katten, barnen och kaninen här hemma. Hon sjunker ner med kroppen, följer dem med blicken och går/travar efter :-) Kaninen kan hon stå och stirra på i evigheter. 

Nu har Älva bott hos oss i över tio månader. Känns overkligt att redan 7:e maj så har hon varit här i ett helt år. Visst har hon gett oss några gråa hårstrån och retar gallfeber på husse med sitt vaktande här hemma. Men hon är samtidigt en sådan helgo tjej som alltid är lika glad och öppen. Hon vaktar när det kommer folk hon inte känner, men så fort man godkänt dem är hon bästis med dem. T ex hantverkaren som varit här varje dag under två veckors tid och fixat badrummet :-) Hon har skällt varje gång han knackat/ringt på på morgonen, men så fort han öppnat dörren och kommit in har hon bytt till: "Jaså, var det du. Hej kompis" :-) Det ska verkligen bli kul att se vad denna tjej kan åstadkomma på agilitybanorna :-) Jag är fortfarande helt övertygad om att hon vore suverän i lydnaden också, men jag kan bara inte hitta motivationen och tycka att det är roligt igen. Inte efter att jag började med agility :-D 

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Januari

Onsdag 28:e

Jag tyckte synd om Älva som hade det så tråkigt här hemma hela helgen när jag var rejält förkyld och inte orkade ut på långpromenad. På lördagkvällen släppte jag hundarna på baksidan så att de fick busa av sig. Speciellt då Älva ;-) När Lasse hade släppt in dem upptäckte han att det var blodfläckar på golvet. Min första tanke var att Älva börjat löpa. Hon är nog på gång. Borde bli nu i februari. Tyvärr var det från ena baktassen hon blödde. Hon hade skurit sig i en av trampdynorna! Helt otroligt, hela tiden dessa trampdynor och tassar. Som tur var var det inte så djupt att det behövde sys och det slutade blöda rätt snabbt. Hon själv verkade helt oberörd, men jag vet ju sedan inflammationen hon hade i klon att hon har en otroligt hög smärttröskel. Så just nu är det krage på och kortare promenader för hennes del. Det var ju inte precis det som hon hade tänkt sig. Inte jag heller för den delen :-) Imorgon ska jag och Älva i alla fall träffa en tjej samt hennes lilla terrier på kvällen. Vi har planerat under rätt lång tid att träffas, men det har aldrig blivit av. Imorgon ska det äntligen hända. Hundarna ska inte få leka och busa med varandra, utan vi ska utnyttja varandras hundar till störningsträning :-D Ska bli kul att träffa den här tjejen och gå en liten promenad tillsammans samt köra lite störningsträning. 

Jag har anmält oss till nybörjarkurs i agility nu till våren och det ser jag verkligen fram emot. Älva gillar när det bara är hon och jag. Det ska bli kul att inviga henne i agilityns häftiga värld. Tills kursstarten ska jag lära henne att sätta tassarna på targetplattan. Intresset för lydnad är fortfarande som bortblåst, så vi avvaktar med det. 

Älva kom på andra plats i kennelns vandringspris. Vi har ju inte tävlat något, men hon gjorde sitt MH förra Året samt HD- och AD-röntgades. Tack vare att man får poäng för dessa saker kom hon på andra plats. Nästa år ska vi försöka topplacera oss med tävlingsmeriter :-D 

Öronen vill stå rakt upp så fort tejpen lossnar, men jag kämpar vidare. Helt otroligt att hon inte alls bryr sig om dem där tejpbitarna i öronen. Själv skulle jag nog bli tokig på dem. Speciellt när de rullar ut sig och hänger som långa band från öronen. Nej, hon är helt oberörd. Jag hoppas att Älva sätter igång att löpa snart så vi får det överstökat. Bara hon inte bestämmer sig för att vänta till våren och det inträffar precis vid kursstart. Nä, sån otur kan vi väl ändå inte ha :-) Nästa år ska Älva ha sin första kull med en stilig finsk hane. Just nu är hon en sprallig tonåring, men till nästa vår ska hon nog ha blivit mognare och är redo att ta hand om valpar :-) 

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Fredag 2:a

Det här blir keijus andra dagbok på hemsidan. Tänk att hon varit hos oss i åtta månader nu. Tiden har gått jättefort. Hon är en sprallig och stollig tjej. Verkligen tonåring nu. Öronen har jag gett upp. De visar inte minsta lilla tendens till att vilja tippa. Hon hade tappat ena tejpbiten när jag var iväg med barnen hos farmor och farfar. Det örat stod rakt upp och ville inte alls tippa. Numera ramlar bara tejpbitarna loss hela tiden och öronen ställer sig även om tejpbitarna sitter där. Så hon får väl helt enkelt ha ståndöron :-) Det var ju inte för öronens skull jag ville ha henne ;-) Nu till våren ska jag och Älva börjar nybörjarkurs i agility. Det ska bli jättekul. Tror nog hon blir kanonbra på det. Just nu är det mycket dofter som gör att det är svårt att höra när matte ropar :-) Hon har fått för sig att hon ska rulla sig i äckelpäckel. Lagom roligt :-/ När jag var ute och gick med hundarna i mellandagarna rullade hon sig i något äckelpäckel. Jag vände om för att gå in och tvätta av henne innan det torkade in i pälsen. Vi gick längs med vättern och Älva var väldigt nyfiken på vattnet. Först gick hon bara fram och nosade. Snart smakade hon lite på vattnet. Nästa grej var att stå med framtassarna i vattnet medan hon drack. Och helt plötsligt sprang hon ut i vattnet som en toka, simmade ett tag och kom sedan tillbaka upp på stranden. Hon skakade av sig vattnet och var helt överlycklig. Hundarna badade inte alls i somras så jag visste inte om hon gillar att bada. Tydligen gör hon det :-D Och som ett extra plus försvann äckelpäcklet på hennes nacke medan hon simmade så hon slapp duscha :-) Jag är helt övertygad om att hon förstod mig när jag sa att hon fick bada när vi kom hem, det var nog därför hon sprang ut i vattnet ;-) Det var extra kul att hon självmant sprang ut i vattnet. Jag behövde inte kasta ut en pinne eller dylikt. Och inte verkade hon tycka att det var särskilt kallt heller :-) Och så oroar sig folk hela tiden för att hon är frusen av sig ;-)

Det är nog inte helt omöjligt att Älva snart ska börja löpa. Hon börjar uppvisa sådana signaler. T ex är hon väldigt nyfiken på alla hanhundar hon möter :-D

Jag är nöjd med Älvas "första år" hos oss. Hon har gjort ett bra MH, lärt sig att apportera, släppa direkt vid "loss" samt komma direkt när jag visslar. I början ville hon äga apportgrejerna, sprang iväg med dem och inte ville hon heller släppa dem ifrån sig utan bet ihop käkarna jättehårt. Nu är hon lika duktig som Rasmus på att släppa vid kommando. För hon vet att då leker matte mer :-) När jag är ute och går ensam med henne lös är hon otroligt lyhörd och håller sig nära mig hela tiden. Där ser man verkligen vallhunden i henne. Hon kommer spontant fram och hälsar på mig då och då. När jag har båda hundarna lösa springer hon lite längre bort, men kommer ändå när jag ropar. Hon är självständig och springer inte efter Rasmus som Sammy gjorde. Hon gillar att gå lugnt omkring och nosa. Hon får colliefnatt, springer några varv, men sedan går hon lugnt omkring och nosar.

Det enda mindre roliga med henne är att hon skäller när det ringer på dörren. På nyårsraketerna skällde hon inte alls när vi var ute. Däremot inomhus vaktade hon och skällde så fort det smällde. Hon var inte alls rädd för dem, utan mest förbannad. När jag släppte ut henne på baksidan sprang hon från sida till sida av staketet och hade gärna velat fånga dem där sakerna som lät och lyste upp på himlen (Obs, detta var inte vid tolvslaget!) Däremot när jag låg i "hundarnas" soffa så låg hon lugnt bredvid mig och sov. Jag är själv rätt irriterad och trött på raketerna för dem skjuter dem här i bostadsområdet. Tror nog att Älva tog till sig av min irritation :-) Hellre en irriterad hund än en rädd. För rädd var hon inte minsta lilla :-D Det var likadant vid skotten på MH:et. Hon var helt lugn när skotten small av, men var tvungen att skälla till en gång efteråt :-) Hon är en väldigt stabil och tuff tjej. Inte rädd för någonting. Hon är min lilla gosmaja :-) Blivande agilitytok :-D