"Jag
hämtar tröst i det faktum att om vi har dött med Kristus ska vi också leva
med honom. Om vi tycker att vår nuvarande tjänst för honom är svår ska vi
komma ihåg att vi en dag ska regera med honom. Om vi ger upp när vi möter
lidande och vänder Kristus ryggen, så måste han vända ryggen till oss. Men
även om vi sviker honom, förblir han trogen mot oss och vill hjälpa oss, för
han kan inte överge oss, som är en del av honom själv. Han håller alltid
sina löften till oss"
Paulus
ord i 2:a Timotheosbrevet 2:11-13
Paulus
led och dog för sin tro. Dessa ord var en stor tröst för honom. Möter du
problem? Vänd inte Gud ryggen. Han har lovat dig en underbar framtid med honom.
Nu är
det dags att fira Jesu födelse igen. För det är det som julfirandet innebär
för mig. Lilla Jesusbarnet föddes i stallet, nerskickad till jorden för att
rädda alla dem som tror på honom. Men det är inte bara det jag firar, utan
även fortsättningen. Att han tog på sig sitt uppdrag, dog på korset för
våra synders skull och gav oss evigt liv.
Lilla
Jesusbarnet finns i mina tankar, men det är den store konungen, Guds son som
mina tankar går till nu i juletider. Tack för att du kom, Jesus :-)
Det
här är ett barns brev till Gud. Det stämmer ju precis. Det finns teckningar
av Gud som en gammal farbror med skägg, men ingen har ett kort på honom. Ingen
vet hur han ser ut. Tänk vad underbart att en dag få se hur han ser ut.
Jag är
ingen Moses-örn, som outtröttligt seglar över bergstopparna.
Inte
heller är jag en djärv Josua-falk, som går dit Gud befaller utan rädsla.
Mina
vingar dansar inte till musik jag skapat till Guds ära, likt en David-kolibri.
Jag
äger inte Salomo-påfågelns prakt och rikedom.
Ingen
har någonsin liknat mig vid en trofast rödhake-Rut.
Ingen
har jämfört mig med en människofiskande Paulus-pelikan.
Jag kan
inte påstå att jag är en renhjärtad Maria-svan.
Eller
en hängiven Magdalena-näktergal.
Jag är
inte ens i närheten av perfektion hos Jesus-duvan.
Ofta
känner jag mig bara som en liten, oansenlig sparv. Men Gud har räknat varje
fjäder och varje hårstrå på mitt huvud. Han kallar mig vid namn. Och även
en sparv får vila i hans hand
På
den skotska ostkusten, så långt ut i kustbandet man kan komma, finns en liten
ö som heter Iona. Där har det funnits ett kloster sedan långt mer än tusen
år. Fortfarande kan man åka till Iona och stanna på klostret under en hel
vecka. Många människor från hela Europa gör det.
Varje onsdag brukar man ägna åt en sorts pilgrimsvandring runt hela ön. Då
stannar man vid olika platser som betytt mycket i klostrets långa och mångskiftande
historia. Fram mot eftermiddagen kommer man ut till kustbandet på östra sidan
av ön.
En av munkarna samlar alla besökarna, vågorna från havet slår upp mot den
stenbeströdda stranden. Då börjar munken tala om att inte bara kloster utan
också människor har sin historia. Han förklarar att alla bär på ett förråd
av goda minnen men också på bördor och smärtsamma händelser från tider som
flytt.
Sedan pekar han på de hundratusentals stenarna som ligger där vid stranden.
-Gå
runt och leta bland stenarna, säger han. Sök upp en sten som symboliserar någoting
i ditt liv som du skulle vilja lämna ifrån dig. Om du gått och burit på en
tung börda från något som kanske inträffade långt tillbaka, leta då upp en
stor och tung sten. Är det en smärtsam händelse du kämpar med, sök efter en
vass sten. Om det är något som legat och gnagt i ditt inre länge, leta då
efter en sten som liknar det du känt. När du hittat just din sten - den som
symboliserar det i ditt liv som du vill lämna - ställ dig då vid stranden med
stenen i famnen. Stanna kvar där tills dess du är färdig. Ta sedan stenen och
kasta iväg den ut i havet... till Gud.
Munken tystnar, det blir rörelse bland människorna. unga och äldre går runt
bland stenarna, letar efter någon som motsvarar den börda de gått och burit på
eller en kamp de utkämpat. Efter en lång stund blir det stilla igen. Det enda
man hör är vågornas ändlösa skvalpande mot stranden.
Var
och en står där och kramar sin sten. Några minuter går. Så plumsar det till
i vattnet, den första människan vandrar därifrån, befriad från sin börda.
Efter en stund plaskar det till lite längre bort. En annan lämnar stranden. Så
fortsätter det, sten efter sten kastas ut i havet.
Timmarna går, mörkret börjar falla. Fortfarande står några människor kvar
där på stranden med sitt livs sten i ett krampaktigt grepp. Tårarna rinner
utefter kinderna, det gör så ont att vägen känns omöjlig att vandra. Men så
till sist är beslutet fattat, stenen plumsar i vattnet. En människa går
befriad därifrån.
En del av dem som varit ute på Ionas onsdagsvandring kommer nog att bära med
sig den där händelsen för resten av livet. Någonting släppte i samma stund
som stenen plumsade i vattnet.
Ur
andaktsboken Under ytan
Påsken
är förlåtelsens högtid. Jesus dog på korset för våra synders skull.
Istället för att ägna påsken åt ägg och påskkycklingar, blicka upp mot
detta kors och känn att Jesus förlåter just dig.
"De
vita pappersarken log som tänder mot det glänsande konferensbordet.
Förhandlingarna var över. De tre statsledarna var överens. Churchill från
Storbritannien, Roosevelt från USA och Stalin från Sovjet satte sig vid bordet
och fattade pennan.
Tre
små namnteckningar fick väldiga konsekvenser för en hel värld i krig. Tre
små underskrifter enade tre nationer om förslaget att bilda FN och göra
gränsdragningar efter krigsslutet 1945.
En
namnteckning kan inte skapa fred. Det beror på vem som skrivit den, vem som
står bakom. Det var många som avrättades på ett kors på Jesu tid. Men bara
en skapade fred genom sin död. Bara en kunde avväpna döden och synden på
korset. Så var han också unik!"
"Ett
litet barn av Davids hus, ska göra vinternatten ljus. Ett barn ska hjälpa oss
att tro. Här mitt ibland oss ska det bo"
Tänk,
nu är de snart dags att fira jul igen och minnas Jesus födelse. Ett
litet barn som kom till denna jord med kärlekens budskap. Och tänk att
ett litet barn som Jesus kunde vara ett så stort hot. Herodes visste förstås
att det var Guds son och han kände sig rädd för honom. Men Herren hjälpte
Jesus så att hans liv skonades som litet barn. Det var när han var en vuxen
man som han gav sitt liv för alla människor. Tänk att en så mäktig
människa kom till jorden som ett litet barn...
En gång
för länge sedan, var ett barn färdigt att födas.
Det lilla barnet frågade Gud:
"De säger att du sänder mig till jorden imorgon, hur ska jag kunna leva där,
så liten och hjälplös som jag är?"
Gud svarade:
"Bland många änglar, har jag valt ut en åt dig. Din ängel väntar på
dig, och kommer att ta väl hand om dig."
Det lilla barnet fortsatte:
"Men säg, här i himlen behöver jag inte göra någonting annat än bara
skratta, sjunga och vara lycklig."
Gud sa:
"Din ängel kommer att sjunga för dig och hon kommer att le åt dig varje
dag. Den kärleken kommer att göra dig väldigt lycklig."
Åter igen frågade barnet:
"Hur ska jag kunna förstå vad människor säger mig, då jag inte kan språket?"
Gud förklarade:
"Din ängel kommer att säga de vackraste ord du någonsin hört, och med
mycket tålamod och omsorg kommer hon att lära dig att tala."
"Men, vad ska jag göra om jag vill tala med Dig?"
undrade barnet bekymrat.
Gud log och sa:
"Din ängel kommer att knäppa dina händer små, och lära dig att
be."
Barnet funderade en stund, och tittade sedan upp på Gud med en bekymrad min:
"Jag har hört att det finns många dumma människor på jorden, vem ska
skydda mig?"
Gud svarade:
"Din ängel kommer att skydda dig med sitt eget liv."
Barnet tittade på Gud och sa:
"Jag kommer att sakna Dig, och jag blir sorgsen då jag tänker på att jag
inte kommer att se Dig något mer......"
Gud sa med lugn stämma:
"Din ängel kommer att berätta om Mig för dig på många sätt, och jag
kommer alltid att finnas vid din sida, mitt barn."
Det infann sig en fridfullhet i himlen men sakta hördes avlägsna röster från
Jorden, varpå barnet skyndsamt frågade:
"Gud, om det är dags för mig att lämna Dig nu, kan Du säga mig vad min
ängel heter?"
Gud svarade med ett leende:
"Hennes namn är inte viktigt, du kommer helt enkelt att kalla henne för
.......Mamma."
Vad
betyder detta egentligen? En person säger: "Jag tror att det är
så", om någonting. Då säger en annan: "Jag tror inte, jag vet
att det är så. Tror gör man i kyrkan och jag går inte i kyrkan".
Vem är
det som har kommit på detta "uttryck"? Visst tror man i kyrkan, men
det gör man annars också. Jag är kristen och har varit det i många år. Jag
tror 24 timmar om dygnet hela tiden, inte bara när jag är i kyrkan. Är
det det som icke kristna tror, att vi sitter där i kyrkan, sjunger, ber och
tror på Gud. Sedan när vi går ut från kyrkan är tron som bortblåst och man
tänker inte alls på sin tro. Jag tycker det vore bättre om man sa att
"Tror gör dem som är kristna, Tror gör dem som är religiösa"
eller varför inte "Tror gör man på Gud" :-)
Eller
varför inte skippa uttrycket helt. För min del så tror jag inte bara på Gud.
Jag vet att han finns ;-)
"När
jag lägger fram dessa frågor inför Gud, får jag inget svar. Men en alldeles
speciell sort av "inget svar". Det är inte den låsta dörren. Det
är snarare en tyst blick som inte saknar medkänsla".
"Kritisera
aldrig, döm aldrig, för ni får igen det. Om ni är beredda att förlåta
andra, så kommer ni att få förlåtelse. Och om ni ger, så kommer ni att
få"
Lukas
6:37
Om vi
är kritiska istället för omtänksamma kommer vi att själva möta kritik. Om
vi behandlar andra generöst, kärleksfullt och omtänksamt kommer vi också att
bli väl behandlade. Låt oss älska andra, inte döma dem.