Innehåll:
2006
December
15:e december
Har glömt skriva att det fungerar jättebra mellan Rasmus och Busen numera. De är kompisar igen. Skönt... Rasmus la sig tidigare i så fort jag sa till Busen, men nu bryr han sig inte ett dugg.
Rasmus tar det här med julen med ro :-) Han har blivit rejält vit runt nosen.
Fredag 1:a december
Förra lördagen var Rasmus bror Zorro, husse, matte samt foxterriern Tristan här och hälsade på. Rasmus blev eld och lågor när han såg Sven och Lena. Han skällde, morrade, viftade på svansen. Ja, allt. Gick fram och hälsade och skulle slicka i ansiktet samt hoppa upp. Så brukar ha inte reagera på människor :-) Det syntes att han kom ihåg dem från kennelträffen förra året :-) Han var lika glad över att se brorsan som sist. Båda morrade och visade tänder. Och så påstår dem att hundar vet sina släktband :-) Kanske hände det något när de var valpar som gör att de är osams ;-) Eller vad tror ni, Sven och Lena :-)Rasmus fick ligga i datarummet under tiden som de två andra hundarna fick gå fritt i huset. Det var kul att se en hund, lilla Tristan, gå upp för trappan. Av någon anledning gör inte Rasmus det och det gjorde inte Sammy heller. Vad gäller det här med Sammy så är det en väldigt glad och lugn Rasmus som vi har numera. Jag testade häromkvällen att ropa efter Sammy, men fick ingen reaktion alls från Rasmus. Ropade glatt när vi var ute: "Hej Sammy, ja kom då. Ja, kom till matte då". Inte en reaktion från Rasmus. Har han helt glömt bort hunden han levt tillsammans med sen förra sommaren !? Jag har köpt en ny mindre biabädd till Rasmus och det verkar han trivas med. Det är mycket mindre päls på golvet här hemma nu. Behöver nästan aldrig sopa bort päls. Det var Sammy som fällde det mesta.
Rasmus är nästan alltid lös när vi är ute och går. Han travar glatt några meter framför mig och kommer direkt när jag ropar. Han bryr sig inte om människor, hundar eller ens andra djur. Enda gången jag har honom kopplad är inom bostadsområdet, då kopplade hundar är ett önskemål från föreningen, samt i centrum. Annars är han alltid lös. Våra promenader är så lugna och avkopplande. Jag vet hela tiden var jag har Rasmus och att han kommer när jag ropar. Vi trivs jättebra tillsammans. Det märks tydligt vilken harmoni som råder numera. Jag kan inta fatta att kemin mellan två hundar kan passa så dåligt som mellan Rasmus och Sammy. Rasmus är ju en helt annan hund nu!
-------------------------------------------------------------------
November
22:a november
Rasmus har nästan löjligt mycket plats i sin korg nu :-) Det är nästan så jag funderar på att byta till en mindre *s*
Han har fått en egen skylt ovanför korgen
Rasmus är praktiskt taget och har varit hela tiden, helt oberörd av att Sammy inte är kvar hos oss. När vi kom tillbaka i lördags utan Sammy märktes det ingenting på Rasmus. Han började glatt leka med mig och pappa. Låg lugnt och tuggade på både sitt och Sammys tuggben, som jag hade fått lägga undan dagen innan för att de bråkade om dem. Vi gick en kvällsrunda med honom och han fick vara lös. Han såg så nöjd ut där han sprang. Nästan som han tyckte det var skönt att inte ha Sammy springande efter sig. Jag tänkte att det kanske märks mer när vi kommit hem, men jag har då inte märkt någon saknad alls. Detta får mig att verkligen känna att jag tog rätt beslut. Rasmus är mycket gladare nu och som Viking säger, han slipper vara arg och morra på Sammy :-) Rasmus är en lugn hund. Han är nästan alltid lös nu när han är själv och lyssnar som vanligt jättebra . Han ligger lugnt och sover i sin korg när det inte händer något. T ex nu när jag är sjuk. Han går omkring mycket mindre här hemma nu när inte Sammy är kvar. Jag tror det var Sammy som stressade upp honom. Ibland fungerar bara inte kemin mellan två hundar. Och Rasmus ska få vara ensamhund, för det verkar han trivas bäst med.
-------------------------------------------------------------------
Oktober
15:e oktober
Rasmus älskar verkligen agilityn. Det är kul att se hur glad han är hela tiden. Och jämför man glädjen med lydnaden, så är det stor skillnad. Därför lägger vi lydnaden på hyllan och satsar på agilityn just nu. Min stolle är redan över 2½ år. Han är så otroligt duktig. Jättelydig. Inga problem att ha lös. Lyssnar perfekt och är följsam. Jag älskar min grabb. Han är bara världsbäst :-)
-------------------------------------------------------------------
September
6:e september
Yes! På lördag börjar vi fortsättningskursen i agility. Det blir 6 kurstillfällen varav den sista 11/11 och vi kan gå varje gång! Helt perfekt :-) Det ska bli så roligt. Vi har inte tränat överdrivet mycket sedan förra kursen, men Rasmus är en sådan naturbegåvning att han fixar det ändå ;-) Det ska verkligen bli jättekul. Nu har vi något kul vi ska syssla med i höst :-)
-------------------------------------------------------------------
Augusti
20:e augusti
Rasmus är nöjd och glad nu när han kan sova bredvid sin älskade Roland i över en hel vecka :-)
-------------------------------------------------------------------
Juli
Söndag 9:e juli
Rasmus gillar verligen agility, det vet jag nu. Och det kommer vi att satsa på. Jag är så stolt över min grabb. Han har tuffat till sig rejält och gruffar inte alls med hanhundar längre. En av kursdeltagarna på agilitykursen sa att han verkar vara en väldigt sympatisk och trevlig hund. Han visar ingen osäkerhet alls på kursen. Överhuvudtaget är han mycket tuffare än tidigare. Idag var det två tjejer i trädgården som ville titta på kaninen. Rasmus var framme och hälsade, sedan var det bra. Han höll sig inomhus. Men han skällde inte ut dem eller nåt sånt. Ett stort framsteg :-)
Rasmus är en härlig hund. Jag kan inte fatta att han i september är 2½ år. Tiden går fort. Känns som det var igår jag tog det här kortet :-)
Åtta veckor gammal första dagen som min hund :-)
------------------------------------------------------------------------
Juni-Maj 2006
Torsdag 15:e juni
Idag har jag och Rasmus varit och tränat på klubben. Han skötte sig bra. Var lite rastlös i början när vi tränade passivitet, men lugnade snabbt ner sig. Vi körde lite moment från lydnadsettan samt lite från tvåan. Han är jätteduktig. Väldigt följsam och har ögonkontakt med mig. Inga problem att ha lös, brydde sig inte alls om sin omgivning. Hade bara ögon för sin matte :-) Nu är träningen rolig igen. Man såg på Rasmus hur han riktigt njöt av att få träna på allvar igen. Han har varit okej i magen och äter nu också Nordic färskfoder. Han blev helt överlycklig när han fick sin älsklingsmat igen och kastade i sig sin portion :-) Jag fortsätter att ge honom torrfoder med lamm och ris också för att underlätta när man åker iväg.
__________________________________________________
Lördag 10:e juni
Rasmus blev dålig i magen igen förra helgen och har varit småkrasslig sedan dess. Idag köpte jag lamm- och rismat till honom. Han verkar ha fått känslig mage. Nu är magen som vanligt igen och jag hoppas att det fungerar med den nya maten. Annars är det just nu för varmt för att göra något särskilt med Rasmus. Han ligger helst inne i svalkan. På torsdag har jag tänkt åka till klubben med Rasmus och träna. Och två första veckorna i juli ska vi gå nybörjarkurs i agility :-) Det ska bli jättekul! _________________________________________________
Maj
Fredag 5:e maj
Det är helt otroligt, men jag har äntligen tränat lydnad med Rasmus för första gången sedan innan jul. Han var hur duktig som helst. Allt satt kvar. Fritt följ funkade jättebra. Likadant med inkallning, ställande samt läggande under gång. T o m inkallning med stannande funkade kanon. Tävlingssuget börjar komma nu :-) Måste bara testa så att platsliggningen fortfarande fungerar. Rasmus är en kanonduktig hund som tyvärr tillfälligt drabbats av en matte som inte orkat träna... Nu måste vi sätta igång på allvar igen :-)
I övrigt är Rasmus väldigt intresserad av tikdofter just nu. Han lyssnar fortfarande bra, men jag märker att han nog ibland hellre skulle stanna kvar och nosa än komma till mig när jag ropar :-) Till min stora glädje verkar det inte som att han gruffar mot hanhundar längre. Han är inte så intresserad av att hälsa på andra hundar. Vill helst bara nosa efter dem och pinka där de har pinkat :-) Rasmus som är en rätt vek hund förvånade mig förra helgen. Svärfar kom till Laxå för att hämta svärmor och hade med sig svägerskans sjuåriga dalmatinerhane. Rasmus tog upp en pinne och morrade när dalmatinern kom fram och skulle ta den. Rasmus som är hela fem år yngre visade sig vara rejält tuff när det gäller att försvara sin pinne :-) Men Rasmus är inte så vek som han vill påskina. Han är en liten lurifax som man egentligen inte vet var man har :-) Fast jag måste skryta med att lydig, det är han ;-)