2009

December

Tisdag 15:e

Rasmus är på semester i Laxå just nu. Han har varit där i två veckor och kommer med oss 

hem efter julfirandet. Han behövde lite semester från gapiga och tjuriga barn, märkte jag. Tror nog att han

har det jättegott hos mamma och pappa :-)

________________________________________________________

September

Fredag 25:e

Rasmus är lika rolig att fotografera som vanligt :-) Först struntar man helt i matte :-)

Oj, där knäppte elementet till :-)

Nu är det något annat som är intressant

Tji fick matte. Hon trodde att jag skulle titta :-)

Nu tittar vi lite åt andra hållet :-)

Ja, ja, du får väl ditt kort till slut då :-) När han är uppmärksam reser sig det andra örat också:-)

Augusti

Fredag 29:e

Har ju glömt bort att skryta med denna :-) Rasmus blev årets agility vinnare för 2008 på kenneln :-) Ja, skryta och skryta. Verkar inte vara många som höll på med agility förra året då han fick detta pris med bara två tävlingsstarter med diskning som resultat :-D På Rasmus bild som jag målade som tonåring och som är så otroligt lik Rasmus har jag klistrat dit ett klistermärke med texten "The boss" :-) Passar honom som är noga med vilka han släpper in här hemma :-)

Jag börjar verkligen undra om det är en annan Rasmus som jag råkat få med mig någonstans ifrån. Det är verkligen inte samma hund. Han har inte jagat några katter, men tittar vaksamt på alla han ser ute. Tidigare har han kunnat gå förbi dem utan att blinka. Han gör likadant när han ser andra hundar. Halsen blir lång som på en giraff när vi har en hund framför oss eller passerar en. Inte alls likt honom. Han lyssnar lite sämre. Jag har t o m fått ryta till när han inte kommit på inkallning. Han är totalt mattokig. Tigger mat från morgon till kväll. Försöker hela tiden smyga in i köket för att äta det Noel "tappat" på golvet medan vi äter, fastän han mycket väl vet att han ska vänta tills vi ätit klart och jag säger "varsågod". Han brukar ligga på soffan och sova när vi äter, men nu ligger/står han vid ingången till köket. Vad är detta för något?! Känner inte alls igen min hund. Och så dessa tokryck som han får när jag släpper honom. Han blir som en valp igen :-) När han ser grannarna ute någonstans blir han så glad att han börjar skälla och vifta på svansen. Det brukar han inte göra. 

"Kom igen nu matte. Ska vi bara stå här?" Det här är också något som är annorlunda med Rasmus. Han bryr sig inte alls om när jag tar kort på honom och han tittar in i kameran utan att visa minsta lilla osäkerhet. Så här ser alla kort på honom ut numera. Jämfört med detta som var tidigare

"Jag vill inte vara med på kort" Älva i bakgrunden var alltid lika pigg på att bli förevigad :-) Vi saknar henne, lillgumman... 

________________________________________________________

Måndag 17:e

Hur många gånger har vi tränat agility i somras? En gång! Rasmus var jätteduktig, men jag hade glömt en hel del. Måste plugga på lite innan jag sätter igång med träningen på allvar. Det har varit en slapparsommar för Rasmus del. Han har inte haft något emot det. Speciellt inte när det varit riktigt varmt ute :-) Han har haft lite miljöombyte då han varit i Laxå, Gislaved samt Bankeryd. Han har nog haft en bra sommar. Långa skogspromenader varje dag samt cykeltur på kvällarna med pappa i Laxå. Härliga promenader med matte, hennes barndomskompis samt hennes puliunghund. Tro det eller dig, men Rasmus gillade denna valp och sprang i skogen som en tok med honom :-) 

Rasmus har verkligen förändrats efter kastreringen. Först var han rätt slö, precis som Dennis var. Men sedan hände något. Han blev sprallig. Får tokryck när jag släpper honom. Springer runt som en galning. Det har han inte gjort sedan han var valp. Han har blivit intresserad av andra hundar, vilket han aldrig varit tidigare. Han bryr sig inte ett dugg om löptikar, vilket ju var meningen med kastreringen :-) En negativ sak som han börjat med efter 5 ½ år vilket han aldrig gjort tidigare, är att jag katter... Jag fattar inte var det kommer ifrån! Han lyssnar på mig och avbryter jakten, men jag får ryta ifrån rejält. Vet inte vad som hänt. Han jagar inget annat. Går förbi fåglar utan att bry sig, struntar i rådjur osv. Men det är något med katter som gör att de ska jagas. Vad har hänt med min lugna duktiga hund?! 

________________________________________________________

Juni

Måndag 29:e

Denna sommaren får Rasmus klara sig utan fästinghalsband då de giftfria naturliga halsbanden inte finns i år. Det var visst något tillstånd som hade glömts eller nåt... Hoppas på att det inte är så mycket fästingar... 

Rasmus var som i en dvala de två första veckorna efter att Älva hade flyttat. Nu har han vaknat upp och börjar bli mer sprallig. Han är aktiv här hemma och ligger inte bara på soffan och slöar. Han följer gärna med ut trots att det är otroligt varmt. Löptikar känner han inte av alls. Häromdagen gick vi förbi ett helt gäng med löptikar och han reagerade inte alls :-) 

Rasmus älskar att hämta pinnar från vattnet. Här står han och väntar på att en pinne ska kastas iväg :-)

Han brydde sig inte ett dugg om änderna och dem brydde sig inte om honom :-)

Och så ut igen för att hämta pinne

Och så in med pinnen igen. När Viking kastade pinnar behövde han bara vada ut. När jag kastade dem fick han simma :-)

________________________________________________________

I helgen hade Rasmus besök av sin kompis, den vita herdehundstiken, som var hos oss fredag-söndag. Det var rätt okej med en till hund i huset tyckte Rasmus :-)

Hon går att leka med, men roligast är pinnarna :-)

"Matte, lägg bort den där saken och bry dig om min pinne istället!"

________________________________________________________

Tisdag 9:e

Rasmus har definitivt blivit lite slö efter kastreringen. Ligger bara på soffan och latar sig :-) Lunkar lugnt bredvid mig på promenaderna och går inte så långt framför som tidigare när han är lös. Men när vi börjar busa eller han hittar något roligt som han kan apportera då blir det fart på honom :-)

Livet leker när man hittar en flaska med vatten i :-)

Väntar på att jag ska ta tag i flaskan och säga "loss" :-)

Det har märkts lite på Rasmus att Älva inte är här längre. Han reagerar ute när jag nämner Älvas namn. Men jag tror att han är glad över att ha matte för sig själv igen :-) Rasmus var med hos uppfödarna när vi lämnade Älva. Han blev glad att se dem och ville att de skulle kela med honom, helst hela tiden :-) Han följde glatt med oss hem, visste att vi bara hälsade på. 

Rasmus är en lugn hund som passar mig perfekt. Han lyder jämt och är inga problem att ha lös. Han är bra för mig för han får mig lugnare. Våra promenader är mysiga. Jag pratar med Rasmus som med en vän, även om han bara förstår vissa ord :-) Han är en väldigt speciell hund för mig. Han är min vän :-)

________________________________________________________

April

Onsdag 22:a

När jag var sjukskriven för streptokockinfektion och mamma var här för att avlasta mig då Lasse var iväg fick Rasmus följa med pappa hem. Där fick han gå långa härliga skogspromenader varje dag och njöt för fullt :-) Över påsken var han hos svärföräldarna med Lasse och barnen. När han kom hem var han rätt vemodig och verkade längta tillbaka till lugna Laxå :-) Enda sedan han kom hem förra måndagen har han varit rätt dämpad och mest bara legat och sovit. Han har under den senaste tiden magrat av trots att han är kastrerad. Han får just nu mer mat än han brukar för att se om han lägger på sig. När vi är ute går han lugnt bredvid mig och när jag släpper hundarna för att leka går han mest omkring och nosar. Intresset för löptikar är helt borta. Han står fortfarande länge på samma ställe och kissar istället för att skvätta lite här och där. Han verkar höra till kategorin som blir slöare av en kastrering. Han är väldigt sur på Älva och blev inte alls glad över att se henne när han kom hem. Älva som hade väntat på honom blev rejält paff när hon fick en avhyvling direkt vid dörren. Rasmus är inte sig lik. Men han verkar inte ha ont någonstans. Man kan tydligt se att han blivit vitare runt nosen. Kanske åldras han i förtid. Vore ju inte konstigt så lillgammal som han var redan som valp :-) En sak är säker, det kommer aldrig mer att finnas en hund som Rasmus. Han passar mig perfekt. 

________________________________________________________

Mars

Tisdag 24:e

Så här såg Rasmus ut för en månad sedan. När Älva kom in i sitt andra löp hos oss blev Rasmus precis knäpp. Han hade inget annat än löptikar på hjärnan. Redan innan Älva började löpa blev jag mer och mer klar över att jag skulle låta kastrera honom. Tyvärr lyckades Rasmus med en tjuvparning på Älva hennes första dag i höglöpet. Efter det blev han ännu mer knäpp. Gick bara omkring här hemma och pep, så jag bokade tid till kastrering direkt och detta verkställdes bara några dagar senare. På eftermiddagen fick vi hem en rätt lugn och förbryllad Rasmus. Så numera är han två kulor fattigare :-) Nackdelen med att kastrera en hanhund så här sent är att effekten kan bli mindre, men Rasmus verkar helt ha glömt löptikar. Han brydde sig inte om att Älva fortfarande var i höglöpet efter kastreringen samt att dagen efter var vi hundvakt åt våra kompisars vita herdehundstik som också löpte. Ute går han inte längre och nosar på alla kissfläckar samt har slutat slicka på dem. Han lyfter inte längre på benet var femte meter. På morgnarna står han länge och kissar på samma ställe istället för att skvätta lite här och lite där. Så turligt nog blev det en jättebra effekt av kastreringen. Han är inte heller gruffig mot andra hanhundar som han började bli de senaste månaderna. 

Rasmus och hans kullsyskon fyllde fem år den 12:e mars. Fem år! Jag kan inte fatta det. Tiden har gått så snabbt, men vi har haft roligt tillsammans. Som sagt inga jättemeriter att visa upp, men jag kunde inte fått en bättre kille :-) 

Så här såg han ut första gången jag såg honom, sju veckor gammal. Ser man att det är Rasmus? Nu har han snart varit min hund i fem år (7:e maj) och jag hoppas att vi får många många fler härliga år tillsammans. Jag tror han förlåtit mig för att jag släpat hit en till hund som ska konkurrera om mattes uppmärksamhet ;-)

________________________________________________________

Januari

Onsdag 28:e

Rasmus hälsar att tuggben och annat ätbart som julklapp är inget att ha. Bästa julklappen fick han nu i januari när matte äntligen kom iväg för att hämta paketet som Viktoria med Rasmus syrra Tuva skickade. 

Rasmus blev väldigt förtjust i Tuvas stora boll så...

Viktoria hade köpt en egen till honom. Rasmus blev så glad att han inte visste hur han skulle låta. Han bara pep. Man verkligen såg att han kom ihåg bollen från i maj när vi var i Göteborg :-) Här var han visst lite irriterad över att jag skulle fotografera honom så han släppte bollen och låtsades inte alls om den :-D Älva blev också förtjust i bollen, men Rasmus ville inte släppa ifrån sig den :-)

Då jag redan har missat två pass av ridhusträningen och med tanke på hur det blivit tidigare har jag bestämt mig för att inte vara med på inomhusträningen. Vi avvaktar tills utomhussäsongen börjar. Så milt väder som det är emellanåt kan man träna agility utomhus ändå. Vill inte kasta pengarna i sjön en gång till. Om jag betalar kommer jag säkert bara iväg en eller två gånger som det har varit hittills. Men till våren ska vi köra igång på allvar. Då ska vi göra oss tävlingsklara och sen är det bara ut och jaga pinnar för att komma vidare :-)

Jag har skrivit det hur många gånger som helst, men Rasmus är en helt underbar hund. Han är så lugn och sansad. Han gnäller inte alls när vi inte kan gå ut och gå. T ex när jag är sjuk. Han bara ligger på soffan och vilar. Han är ibland rätt sur på Älva och önskar nog att hon inte alltid hängde med oss. Han är mattetokig och det finns ingen hund som kan tävla med mig. Ja, möjligtvis en tik i höglöpet. I alla fall några minuter :-)

________________________________________________________

Fredag 2:a

18:e januari börjar agilityträningen i ridhus igen. Det ser vi fram emot. Tills dess ska vi bara gå långa promenader och ha kul ihop. Vi tränar inget annat. Det är svårt att träna agility. Jag ska ta itu med kontaktfältstränandet och börja friska upp hans minne för target-plattan :-) Om några månader fyller Rasmus fem år. Jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Han är en helt underbar hund. Så lugn och sansad i alla lägen. Jag har inga meriter att visa upp med honom, men det har ingen som helst betydelse. Det viktigaste är att vi är så bra kompisar och att Rasmus har varit bra för mig. Han finns alltid där när jag behöver honom, tröstar mig när jag är ledsen och accepterar lugnt att matte inte orkar göra något ibland. Ligger lugnt i soffan och bara vilar. Detta året ska vi ut och tävla agility en hel del. Nu ska vi börja finslipa på detaljerna så att vi kan genomföra ett lopp utan att bli diskade. Jag  har införskaffat ett koppel där halsband och koppel är i ett, så att jag inte har en möjlighet att glömma ta av halsbandat när vi tävlar :-D Inga mer sådana diskningar ;-)