Innehåll:
I mammas mage Jag kommer till världen Dagbok Detta är jag
Viking var beräknad att födas 18/2 och från den 17:e hade jag falska värkar regelbundet. Till slut brydde jag mig inte ens om att ringa till Lasse och förvarna honom. Jag kunde ha regelbundna värkar i över en timme och sedan la dem bara av. De nio dagarna som jag gick över tiden är de värsta dagar jag varit med om. Jag fick inte sova ordentligt på nätterna p g a värkarna och dagtid trodde jag att all väntan skulle göra mig tokig :-) Natten mellan 26:e och 27:e februari fick jag sova ut ordentligt. Jag är tacksam för att Viking lät mig samla styrka för förlossningen som väntade dagen efter :-)
Jag vaknade strax efter sex på morgonen den 27/2 2003. På kvällen när jag gått och lagt mig låg han/hon på ett sådant sätt att det gjorde jätteont i magen. Det spände väldigt mycket. Jag hade varit väldigt ledsen kvällen innan och känt mig konstig. Jag gick på toa som vanligt och då upptäckte jag att det kom väldigt mycket slem. Strax därefter, ca. kvart över sex kom den första värken som varade i ca. 40 sekunder. Slemproppen lossnade strax därefter och jag fick en riklig blodblandad flytning. 20 minuter senare kom den andra värken som också varade i ca. 40 sekunder. Nästa värk varade lika länge och kom också 20 minuter senare. Sen ändrades tiden. Nästa värk varade i ca. 50 sekunder och kom bara 10 minuter senare. Bara två värkar senare hade tiden emellan minskat till 5 minuter. Jag ringde till förlossningen och de sa att jag skulle åka in halvtio-tio någon gång. Strax innan halvtio kände jag att jag inte fixade att vara hemma längre. Värkarna var starka och kom var femte minut
Bilresan in var olidlig. Det var jobbigt att sitta still. Jag ville gärna vara uppe och röra på mig när värkarna kom. Under den halvtimme som det tog att åka in minskade tiden mellan värkarna till ynka tre minuter. När vi kom in kom de tätt och var jättestarka. Jag fick lägga mig i sängen inne i förlossningsrummet direkt och fick lustgas. Lasse lugnade mig och fick mig att slappna av helt mellan värkarna. Jag undersöktes och fick veta att jag var sju centimeter öppen. CTG kopplades runt magen och jag kunde se hur starka mina värkar var samt bebisens hjärtslag. Strax därefter sattes en skalpelektrod på bebisens huvud då hjärtfrekvensen gick ner en stund. Vid tredje försöket lyckades de sätta fast skalpelektroden. Det gjorde ont när de höll på och jag andades lustgas som bara den. Klockan var tio när vi kom till förlossningen. Strax innan halv tolv kände jag att lustgasen inte hjälpte längre och ville ha ryggmärgsbedövning. Det tog en stund innan läkaren som skulle sätta den kom och jag hade rejält ont. Det var plågsamt, men Lasse lugnade mig med sin röst. När bedövningen började verka kände jag plötsligt inga värkar överhuvudtaget. Man kunde se dem på CTG-monitorn. Jag låg i sängen och vilade mig. Åt lite ärtsoppa och pannkakor. Det kändes jättekonstigt att plötsligt ligga där och inte ha alls ont. Vid två-tiden fick jag dropp som skulle förstärka värkarna igen. Efter en stund började dem kännas och det gick ganska snabbt tills de var kraftiga igen. Jag var 10 centimeter öppen. Det vill säga helt öppen. Strax innan halv fyra fick jag börja krysta. Jag låg på rygg. Lasse höll mig i handen och talade om för mig när jag skulle börja krysta. Han kunde hela tiden se på monitorn när mina värkar var som starkast.
Jag hade två sköterskor under krystningarna. Jag tryckte emot med ena foten på den enes höft och den andra höll min andra fot. Det var en lustig upplevelse när man började krysta. Jag minns att jag tänkte på hur lång tid det skulle ta. I början åkte bebisens huvudtopp in igen, men snart kände jag att det spände hela tiden. Då hade huvudet kommit ut en bit. Jag fick känna på huvudet och insåg att utdrivningen var längre framskriden än jag hade trott. Jag skratt-grät lättat. 15.52 tog jag i allt vad jag orkade och det sa ”ploff”. Jag såg hur min mage säckade ihop och strax därefter hördes barnskrik. Viking var född. Han hade trasslat in navelsträngen runt både hals och kropp. Han var så fin. Jag fick honom på mitt bröst direkt och det kändes så underbart. Jag grät av lycka, men utan tårar. Nu var det bara moderkakan kvar, sen skulle allt vara klart. Moderkakan brukar komma efter en kvart. Vi väntade och väntade. Jag fick akupunktur på fötter och lilltår för att driva ut moderkakan. Jag fick också dropp som skulle hjälpa den att lossna lättare. Efter ca. en timme insåg man att moderkakan inte skulle lossna, så de skulle bli tvungna att plocka ut den för hand. Nu började det hemska…
Snabbt kom det in jättemycket narkospersonal på rummet. Jag fick dropp och allt möjligt. Det upptäcktes att min puls låg på 170 slag så jag fick något för att få ner den. Eftersom jag hade druckit mycket under förlossningen behövde blåsan tömmas. Jag fick sniffa in ett vidrigt starkt bedövningsmedel i näsborrarna och sedan körde man ner en slang. Usch…Sedan fick jag syrgas och…
Att vakna upp från narkosen var en konstig upplevelse. Jag drömde om Viking och Lasse när jag hörde någon prata med mig. Det susade till och helt plötsligt var jag tillbaka i förlossningsrummet. Det var svårt att prata och min röst lät konstig. Det lät som om jag var full. Jag hade varit nersövd över en timme och hade förlorat två liter blod. När all personal var ute från rummet fick mina pojkar äntligen komma in. Det var skönt att allt äntligen var klart. Fast riktigt klart var det inte. Dagen efter låg jag till sängs och fick fyra påsar blod. Jag var jättesvag och fick inte gå upp. Men allt kompenserades av att jag hade min underbara son hos mig. Äntligen…
Lyckan var total när Viking var född :-)